Gräsänka

I morse 05.45 åkte mina älsklingar Andreas och Wilma till Dalarna för att jobba respektive avlasta matte. Jag och Leon blev kvar ensamma till söndag kväll. Det är helmysigt att vara ensam med honom, och på nåt sätt blir det mindre krävande när det bara är jag hemma. Inte för att Leon blir snällare men för att jag är inställd på att ha hela ansvaret. Är han jobbig så är det bara jag som får ta det och jag kan inte tänka "snälla Andreas, ta honom, jag orkar inte just nu". När det bara är jag så orkar jag, det finns ju inget alternativ.

Däremot blev jag lite sur på honom på eftermiddagen när han tog sin lur. Jag passade på att göra detsamma och när jag sovit typ 10 minuter vaknar han. DÅ tänkte jag "jag orkar inte" men fick bita i det sura och gå in och ta upp honom. Han hade bara sovit 40 min (brukar sova minst en timme) och verkade fortfarande trött. Men jag tog upp honom för det var ju det han bad om.. men fan va jobbig, grinade i en halvtimme. Inget hjälpte; dricka, äta, kramas osv.. nähä, jag fick lägga honom igen. Inte ultimat way to go. Han blev skitsur såklart men efter några minuter började han istället sprattla och snacka med flygplanen över sängen. OKEEEJ!!! Han behövde alltså vakna först. Lärdom. Det ska jag komma ihåg imorgon.

Måste tillägga att Leon är oftast hur go och snäll som helst.. men ibland vill han bråka lite med oss.