Vårfeelings

11 mars och vår i luften. 12 minusgrader när vi gick upp i morse men det blev ändå en riktigt solig och frisk promenad efter lämning på dagis (nej jag säger inte förskola).

I helgen grillade vi, först bland grannarna, Andreas idé. Jag tyckte han var lite väl optimistisk men det blev riktigt gott och vinet smakar sådär extra bra med en grillad köttbit till. Vi firade nämligen att Andreas fått jobb! Vi är båda otroligt glada för hans skull och för vår. Nu slipper han åka 14 mil till jobbet och han slipper ha en superlön och jobba två-tre dagar i veckan. Ja lite ironi kanske men det är inte värt det när man vantrivs så pass att hela tillvaron blir trist, för både han själv och familjen. Så nu ser vi fram mot ljusare tider, både bildligt och bokstavligt :)

Hurra för vår och för vår (framtid)!

Away from home

På väg hem från ett dygn i Sthlm och firandet av Mathilda 30 år. Middag, musikal, hotell och ett oväntat möte med moster och JanEric. De var tydligen också på Göta Lejon så vi slog följe med dem för några drinkar. Sen till hotellet för en HEL natts sömn.. som tydligen även Mila fick för första gången i sitt liv. Nu sitter jag brevid en illaluktande karl på tåget och längtar hem till min fina fina familj!!

Äta eller inte..

Ligger i sängen i väntan på att få stänga mina blå. Mila har dock inte ätit på 4,5 timmar och kommer säkert vakna precis när jag somnat. Men tänk om hon sover 6 timmar utan mat. Så måste bestämma mig nu. Sova eller vänta tills hon ätit? Jag sover. God natt!

Harmoni

Äntligen! Nu känns det på riktigt som att jag har fattat att träning ska vara en del av livet. Har tröttnat nåt så fruktansvärt på alla dessa promenader. Okej om jag har ett mål, ett ärende att utföra, men att bara knalla runt i en timme, Blä! Har jag sällis är det också ok. Men nu har jag så smått börjat jobba på flåset och använda mer än bara benen för att motionera. Tredje löppasset igår, 19 minuter och jätteskönt! Lite svettig också. Idag var jag och Mila på mammacore på Friskis, kändes i benen av utfall och knäböj och i magen efter en minuts planka. Trodde aldrig jag skulle klara en hel minut men WOW I did it! Pigg, glad och med harmoni i kroppen kan jag nu fixa med allt annat som behöver göras. Och nu i samma sekund känner jag mig lite sömnig.. Jag skyller på datorn.

Min första happening närmar sig, 2,5 vecka kvar till Stockholm och Andreas första natt ensam med Mila. Mila vet vad hon vill ha, dvs INTE flaska. Vi har försökt i två veckor men hon bara vägrar. Biter på den, vänder bort huvudet, grinar illa eller skriker. Shit hur ska det gå för A?!? MEN idag kom vändningen. Mila fick sitta i babysittern och jag gav flaskan utan att göra en stor grej av det. Hon får bekanta sig med den lite, på hennes villkor. Det var tredje dagen jag testade så och vipps så drack hon! 75 cl! Åh vilken lättnad! Nu gäller bara att göra det till en vana, så kan jag helt slappna av och ha en fantastisk trevlig vistelse i Stockholm innehållande musical, hotellövernattning och god dricka :D

Let the spring begin! ;)

Andra rundan

I förmiddags drog jag ut på min andra löprunda med målet att springa minst 13 minuter, en mer än första gången. När jag sprungit 8 minuter kände jag hur jag kom in i det, det blev plötsligt rätt behagligt att springa (läs långsamt jogga). 17.41 stannade tidtagaruret på och jag var hur nöjd som helst. Lite varm i kläderna och med en längtan efter nästa runda. Perfekt!

Annars har jag sökt jobb idag. En ledig tjänst på arbetsförmedlingen i Lindesberg. Vill såå gärna ha det, jag måste ju ha jobb och det skulle va kul om Andreas fick vara lite pappaledig. Däremot skulle jag sakna Mila nåt otroligt på dagarna. Jag är ju med henne jämt! Nästan. Men förutom det och att det är 40 minuters resväg dit så är det perfekt!

På återseende!

Löpdebuten

Då var löpdebuten avklarad. Precis som Martina Haag skriver i sin bok gjorde jag, slutade innan det blev jobbigt. Jag sprang lugnt och sakta i tolv minuter. Haha! Minns att jag i högstadiet hann 2,5 kilometer på den tiden. Nu var det kanske 1,5. Undra om det ska bli ett mål?! 2,5 km på 12 min. Eller kanske till och med en mil på motsvarande 48 minuter. Kan jag bli så bra? Mycket tveksamt. En sak i taget. Första målet är att tycka det är roligt att springa och att göra det regelbundet. Sen kan vi mäta och ta tid. Känner mig faktiskt riktigt peppad :)

Heja Heja!

Halva januari har gått och i år hade jag som nyårslöfte att träna mer.. än förra året, vilket inte är så svårt eftersom jag var gravid och nyförlöst då :) Ett klassiskt nyårslöfte men själv har jag faktiskt aldrig haft just det. NU är det i alla fall dags att ta tag i saken. Fick boken Heja Heja av Martina Haag i julklapp vilken handlar om vägen från att hata springa till att älska det, att orka ett helt maraton. Jag har bara läst 15 sidor men känner mig redan peppad. Idag ska jag ta mina första löpsteg på ett och ett halvt år, men jag ska bara springa tills jag känner att det börjar bli tråkigt eller jobbigt. Och jag tänkte att om jag bloggar om mina framsteg kanske chansen att lyckas blir större. Förresten så fick jag en hållare för Iphone att ha på armen  nu när jag fyllde år också, ännu ett steg närmare mitt mål - att bli en löperska.

Hörs snart!