Frukost allena

För en timme sen (6.30) lämnade Andreas hemmet för en vecka på Kreta. Igår kom mamma och hämtade Leon för att jag skulle jobba hela helgen. Det innebär att jag nu, söndag morgon, sitter ensam vid frukostbordet. Konstig känsla. Skönt men tomt. Ingen som häller ut mjölken, kastar osten på golvet eller vägrar sitta ner på stolen. Ingen gosig liten kille som vill sitta och mysa med sin mamma när han ätit klart.

Det är galet hur mycket man kan älska en annan person. Trots att det är superskönt att ha lite ensamtid så saknar jag mitt lilla hjärta. Han är det bästa som någonsin hänt mig, det bästa som finns på denna jord. Kärleken är obeskrivlig! Han är verkligen mitt hjärta, utan honom kan jag inte leva. Älskade älskade Leon!!

Sen till min andra kärlek, Andreas. Ja han åker till Kreta idag på 30-årsresa. Han och tre andra grabbar. Folk har frågat mig hur jag vågar släppa iväg honom. Varför skulle jag inte göra det?? Skulle han vara otrogen, tror ni? Lever ni själva i ett förhållande där ni inte litar på varandra? Vad är det för grunder att bygga ett förhållande på? Själv litar jag på Andreas till hundra procent. Ni kanske tycker jag är naiv, men jag gör det. Andreas är värd sin resa, han fyller 30, jobbar hårt i veckorna och är pappa resten av tiden. Man behöver ett avbrott, få komma iväg och vara något annat än en arbetande småbarnsfar hela tiden. Nu kan han komma ifrån vardagen en stund och bara ha det skönt. Njuta av ölen och solen utan plikter. Snart blir nämligen livet ännu mer fyllt av sysslor då vår lilla sessa tittar ut. Två månader kvar bara! Så, trevlig resa älskling!

Tavelvägg

Dags att få nåt gjort här i hemmet. Vi har inte satt upp en enda tavla och ingen lampa, så det är rätt kalt och opersonligt här hemma. Och trots att jag är arbetslös/ickestuderande/sysslolös så händer ingenting. Men nu känner jag att motivationen börjar komma. Jag vill först och främst framkalla lite bilder, rama in och sätta upp på väggen. Vi har en skitbra vägg för sånt, för en tavelvägg. Så jag började med att kolla igenom vilka bilder jag kan framkalla och inser att jag inte alls har många bra kort på Leon. Jag har massa kort men inga i bra vinkel där man ser hela hans ansikte, osuddigt, och utan grimas. På den fronten måste jag skärpa mig. Måste nog ta fram kameran lite oftare. Jag tar ju ofta iPhonen eftersom den ligger nära till hands, men så fort han ser den vill han ju leka med den. Att bläddra bland bilderna är det bästa han vet.

Men men, jag hittade i alla fall några hyfsade, men då till problem nummer två. Hur blir en tavelvägg finast? Ska man ha samma färg på ramarna eller kan man blanda? Kan man ha olika storlekar på tavlorna? Ja det är klart man kan, men vilka ska då vara större och mindre. Det är banne mig inte bara att välja ut och framkalla, man måste visst tänka igenom allt redan från början! Eller måste man det? Kan det bli lite som det blir kanske? Ja, jag löser väl det på nåt sätt. 

Elaka barn

Jag har en kompis som har en son som är lika gammal som Leon.Vi träffas då och då för lite mammasnack och barnlek vilket är väldigt trevligt. Leon och hans kompis är rätt olika som personer men har nog lite utbyte av varandra ändå, om inte annat så lär de sig av varandra.  Dock finns ett problem. Leons kompis har fått för sig att det är väldigt roligt att nypa Leon i ansiktet och gör det gång på gång. Hans föräldrar tycker såklart inte alls om hans beteende och säger till honom ordentligt, men det verkar inte hjälpa. Leon är för snäll för att ge tillbaka och står istället och tar emot, eller ropar på hjälp. Såhär långt är väl inte problemet superstort, men vad jag är rädd för är att Leon ska lära sig av sin kompis och börja nypa sina andra kompisar, exempelvis på dagis, i kinderna. Det är det sista jag vill. Leon är inte ett elakt barn. Det är inte hans kompis heller, och han har förmodligen i sin tur lärt sig av sina kompisar som varit lite hårdhänta mot honom. Han ger tillbaka på Leon. Ond spiral. Ska vi sluta träffa dem? Det vore väldigt synd tycker jag. Men vad gör man för att undvika att Leon tar efter detta beteende? Ja jag vet inte. Jag tycker om både min och Leons kompis, för för övrigt är han en jättego och charmig liten kille, så vi får väl bara hoppas att han slutar..

Ett tecken

Det måste vara ett tecken. Inom loppet av tio dagar har jag behövt slänga fem av Leons nappar på grund av slitage/hål i dem. Nu finns det bara fyra kvar och jag tänkte ett de får räcka. Jag tror att det är ett tecken, det är dags att sluta med napp! Det vore coolt tycker jag om han hade slutat innan lilltjejen kommer. Har han inte slutat då så lär det väl dröja eftersom han säkert kommer vilja ha den när han känner sig åsidosatt eller avis på syrran.. som både tar hans mamma och får ha napp. Så antingen nu eller om ett år. Vi testar väl?! I alla fall dagtid :)