Någon tycker jag bloggar för lite, så jag får väl ta att uppdatera mitt liv lite.
Mila behagade komma ut 16 dagar senare efter beräknat och inte var det hennes val. Jag blev igångsatt med ett hålstick på hinnan, vattnet forsade och värkarna satte igång i samma sekund. De blev intensivare och intensivare och en timme senare gjorde de så ont att jag inte stod ut längre. Men då kom krystvärkarna och Mila var ute 75 minuter efter hålstickningen. Jag var helnöjd. Tack och lov för en snabb förlossning!
Trots att hon stannade kvar länge i min mage så var hon inte onaturligt stor. Hon vägde 3685 gram och var 51 cm lång. Alldeles lagom och den finaste tös jag någonsin sett. Ja, hon var faktiskt fin så fort hon kom ut. I alla fall i ansiktet. Kroppen var helt grå och jag var tvungen att fråga om hon mådde bra, men antingen ignorerade barnmorskan min fråga eller så hörde hon mig inte, för något svar fick jag inte. Jag tog det som att det var en dum fråga, för visst mådde hon bra!
Nu är Mila 12 dagar gammal och jag njuter varje sekund av att vara hennes mamma. Det är en annan känsla med andra barnet. Man är liksom redan förälder, man kan det där och man kan ägna sig åt att bara njuta av sin lilla bebis. Med Leon var det lite svårare då amningen inte gick helt utan problem i början, nätterna var jobbiga och jag hade mer frågor då. Hur länge ska han sova, borde han äta nu, osv. Jag njöt då också, men den här gången njuter jag bara. Visst har tuttarna sårats och nätterna varit lite vakna, men so what? Det är ingen stor grej den här gången. Jag mår bra ändå och det viktigaste av allt: Mila mår bra!
Leon är redan världens bästa storebror. Han ger nappen och klappar och pussar. Han är inte alls svartsjuk som man hört att barn ofta blir när de får syskon. Det är så fint att se sina barn ihop, det är så mysigt att vara tvåbarnsförälder. Och trodde jag att jag inte skulle älska ett till barn lika mycket som jag älskar Leon så hade jag fel. Jag älskade Mila från första stund! Det gjorde jag! Och att jag alltid trott att jag ska få, och velat ha söner, verkar ha varit en försvarsmekanism eftersom jag trott att jag aldrig kommer få en dotter. Men när vi fick bekräftat att det var en tjej jag hade fött kändes det SÅ självklart, så rätt! Och jag är så lycklig över att ha en av varje, även om jag hade varit lycklig med två av samma också.
Nu känns vår familj komplett, två vuxna och två barn. Lycka!
