Man kan ju alltid försöka..

Stackars brudpar

Imorgon ska vi till Nacka på kusin Lukas och goa Karins bröllop. Det ska bli jättekul då min släkt är med, mina kära kusiner och roliga mostrar med partners. Jag gillar verkligen min släkt. Den är rolig tycker jag. Mina kusiner träffar jag mer än min egen bror och mina mostrar är alltid kul att träffa. Synd bara att vädret ska bli skit. Regn och regn och kanske lite åska. Mest synd tycker jag om brudparet som får ett vått bröllop, men lite synd tycker jag också om mig själv som blir ful i håret av fuktigt väder. Jag klippte mig i förrgår och blev rätt nöjd när jag själv fixade det efteråt. Alltid när jag går från frisören är jag så förbannat missnöjd. De fattar liksom in hur jag vill styla det. De fönar uppifrån och ner så att jag ser ut som ett ägg, och mitt ansikte blir verkligen störtfult i den frisyren. Nä måste in lite volym i det. Ja det var en parentes. Tillbaka till bröllopet. Jag fixar håret på mitt vis, men när luften är fuktig viker sig håret och jag ser snarare ut som att vara ute på powerwalk än att vara på bröllop. Stackars mig va? Ja det är tur att det inte är jag som gifter mig.. alla behöver inte titta på mig. Superkul ska det bli i vilket fall som helst.

Idag fick vi sovmorgon. Leon sov till, hör och häpna, SJU!!!! Lovely! Och idag ska jag skaffa mig en Iphone!!!!!! :D Men först en sväng till familjen Rönnqvist. Bra dag!

Nattning

I väntan på att troll ska somna så bloggar jag lite. Hans nattning har inte direkt blivit bättre på sistone. Om det beror på nån slags fas eller på att vi reser fram och tillbaka hela tiden vet jag inte, men det jag vet är att det tar på krafterna. Men belöningen kommer när han somnat - ett glas vin på balkongen.. och lite godis :) Skönt att Andreas är hemma efter att jag haft sex mer eller mindre misslyckade nattningar på raken. Nu får jag lite egentid vid datorn, och det är ju alltid najs.

I alla fall så har Leon börjat GÅ!!!! Skithäftigt är det! Eller att han har börjat gå kanske är fel ordval.. men han har gått 5-6-7 steg många gånger fram och tillbaka mellan oss. Jag har faktiskt hela tiden trott att han kanske blir lite sen med gåendet.. eller i alla fall minst 13 månader.. vilket inte är sent i och för sig. Jag läste att just 13 månader är snittet. Men vad spelar det egentligen för roll när de går.. det viktiga är att de går, och det är skithäftigt när det än händer!

Nu hörde jag Leons dörr gnissla så kanske är det vindags :) Skål!

Morfar morfar..

Min morfar är helt otrolig! Han blir 80 år i augusti men beter sig som en.... 50-åring kan vi väl ta.. Han ser ut som 80 men har energi som räcker och blir över. Nästan varje morgon åker han till golfbanan vid 04 (!!), spelar 18 hål på drygt två timmar, åker hem och spenderar resten av dagen med mormor. Han gör även armhävningar och stretchar nästan varje dag. Han påstår sig klara 46 armhävningar, men det betvivlar jag.. Han har alltid varit lite bra på att lägga till när han berättar saker :) Men pigg är han i vilket fall som helst. Jag och Leon var där i måndags. Jag och mormor satte oss och fikade på balkongen medan Leon höll på i vardagsrummet, gick runt bordet och plockade fjärrkontroller, kastade tidningar på golvet och kladdade på den elektroniska utrustningen. Morfar fick hålla koll på honom och se till att inget gick sönder. Det lekte även med golfboll och brottades på en madrass.

Går det bra morfar? frågade jag.

Jahaara, svarade morfar skrattande.

Sen kom de ut på balkongen en stund och morfar gav Leon fikabröd.

Sluta med det där, han ska inte äta sånt, inte bra, sa jag.

Johoorå, svarade morfar återigen med ett skratt.

Men mormor sa också åt honom, så han gav inte mer.

Det störda är att morfar själv äter såå jäkla onyttigt och jag undrar hur sjutton han kan vara diabetesfri. Hans frukost består av två styck digestivekex, ett med 1 cm tjockt lager marmelad, den andra med massa honung och en ostskiva. Hälsosamt! Ibland äter han tydligen gröt istället. Men vad tror ni han har på den? Närmare 1 dl socker! Jag skojar inte! Eller en halv kanske.. med det är inte klokt. Själv försöker jag undvika socker så gott det går eftersom det är det som är den stora boven i vår kost nuförtiden.. eller är den det? Morfar har alltid ätit mycket socker. När vi var små hade han lika mycket socker på jordgubbarna som han har på gröten. Hans småätande bestod av en sockerbit inrullad i en ostskiva och hans favoritgodis var marmeladkulor, de där gröna runda kladdiga bollarna, om ni minns? Och det faktum att morfar inte har diabetes (han kollade upp det nyligen) är för mig en gåta. Han är inte heller överviktig. Han är den piggaste 80-åring jag träffat. Världens sämsta kosthållning varvat med en jävla massa motion.. kanske kompletterar varann?!

DATORHELVEEETE!!

(Nu kom jag hem från Linköping och upptäckte att det här meddelandet aldrig publicerades.. så jag gör det nu, fem dagar senare)

Att vänta är det värsta jag vet. Det tar min dyrbara tid, och handlar det bara om tio sekunder i taget kan jag inte göra något annat under tiden. Varje sekund är dyrbar i en snart ettårings mammas liv. Så därför har jag god lust att slänga ut datorjäveln genom fönstret nu. Så fort jag ska byta sida eller skrolla lite ska jag behöva vänta. Igår när Leon sov sin lur skulle jag fixa massor på datorn men hur mycket hann jag? Inte ett jävla piss!!!

Ok nu har jag avreagerat mig lite så över till något roligare. Vädret. Åker om några timmar till Linköping i 5-6 dagar och vädret ska bli alldeles strålande! Grått mol, grått moln med regndroppar, grått moln, grått moln med regndroppar osv. Lovely. Men imorgon ska det tydligen bli halv sol halvt moln.. BRA! Okej det var ju roligt.

Vad är kul då? Bröllop nästa helg. Vänta ska kolla vädret.. ja enligt yr blir det grått moln med regndroppar, men det tror jag faktiskt inte på. Yr har blivit skit, de ändrar sina prognoser varje dag.. så 23 juli blir det strålande sol!

Vad jag låter pms:ig idag. Jag kanske är det, men nu är det dags för en humörsvängning uppåt. Bästa sättet att bota ett dåligt humör är att titta och tänka på den bästa och finaste i hela min värld :)

Upprättelse

Angående mitt förra inlägg ska jag klargöra att det var lite på skämt. Inte delen som rör mig och inte delen som rör fotboll och flera timmars surfande, men delen om det viktigaste här i livet. Men jag antar att ni förstod det. Andreas är en fantastisk pappa, sambo, husse, bror, son och kompis. han är nog bättre än de flesta när de gäller relationer. Hur man beter sig i dem. Han är en sån fin människa och är aldrig otrevlig.. om inte människan han är det mot verkligen förtjänar det. Han är alltid trevlig, till och med mot mig. Annars är det ju lätt att den man lever ihop med får ta den andres vardagsissues, men inte jag inte. Ytterst sällan. Ja att leva med Andreas är inte svårt, förutom att jag ganska ofta får berätta samma sak fyra gånger för att han påstår sig aldrig hört om det förut. Men det får jag nog lära mig att stå ut med, han står ju faktiskt ut med mig vilket är femtio gånger värre. Älskar dig Andreas!

Intressen

Alla har vi väl mer eller mindre, fler eller färre, intressen. Och våra intressen kan man vara mer eller mindre intresserad av. Vad man har för intressen kan man räkna ut genom att kolla vilka sidor man brukar besöka på internet. Jag surfar då och då men oftast inte speciellt länge. Jag kollar fejjan, jag kollar nån blogg, vädret och min mail. Sen kan jag googla ibland efter nåt jag undrar för tillfället, men det är sällan det är samma sak gång på gång. Min lilla granne i soffan, Andreas, han är my opposite. Han kan sitta med datorn i flera timmar, och vad är det han kollar på? Jo FOTBOLL!!! Kanske 15 olika fotbollssajter varje gång han går in på nätet, en och annan nyhetssajt och lite fejja. Jag tycker han är skittråkig, fotboll fotboll fotboll. Men själv säger han att det är väl kul att han har ett intresse, för det har ju inte jag....

Har jag inget intresse? Kanske inte. Jag intresserar mig av det som rör mig i vardagen. Fb, vädret och mina mail. Grejen är väl snarare att mina intressen domineras inte av saker på datorn. Jag är ingen datanörd. Jag är en mor, en sambo, en matte, en dotter, en syster, en kompis. Det är alltså mina nära och kära som betyder mest för mig.. i stort sett allt. De är mina intressen mer än nåt annat, medan Andreas mest är intresserad av om Manchester United ska få en ny spelare eller inte.

HA!

300!

Inlägg nummer 300! Bra va!? Men kanske inte så underhållande för jag har inte så mycket att blogg about. Skulle ha åkt till Linköping imorgon egentligen men det var så skönt att komma hem till vårt eget place efter en vecka utomlands, komma tillbaka i rutiner, matlagning och balkonghäng, så jag stannar ända till fredag. Då blir jag borta en knapp vecka för att sen komma åter till man och att lämna lilltroll och lillgris till svärföräldrarna för att dra på bröllop i Stockholm. Bröllop och hotellnatt utan barn och hund som väcker med skrik och snarkningar. Fan va nice! Ser fram emot det som fan! sen blir det återigen Linkan i tre veckor med brorsbesök, 1-årskalas och 60-årspartaj. Mycket kul! Därefter är det bara 10 dagar kvar till vår efterlängtade Parisresa. Bara jag och Andreas, öl och nötter, hotell med frulle och ett spännande franskapratande. Elva år sen jag bodde där så vi får se hur mycket som sitter kvar. Tur som det är så vet aldrig Andreas om jag pratar bra eller dåligt eftersom han bara kan säga "kvadonk" på franska.. och inte ens det vet han riktigt vad det betyder.

Bonne chanse!

Tillbaka i rutinerna

Underbart med rutiner igen, dock kan vi vara utan de tidiga morgnarna. I Portugal sov trollet till minst 06 vilket är lyx för oss.. men nu är vi hemma igen. Igår uppstigning vid 05, idag 04.30. I Portugal somnade han visserligen nån gång mellan 20.30 och 23 varje kväll så det är klart han sov längre på morgonen. Men så fort vi kom hem igen blev han trött vid 19, hopp i säng, sov gott, vakna TIDIGT. Men som vi brukar säga; för oss är egentid på kvällen mer värt än sovmorgon, så bara att ta (om man nu kan kalla 06 för sovmorgon...)

Nu är klockan 07.20 och Leon startade sin förmiddagslur för 20 min sen. Jag borde passa på att göra detsamma... men städ och disk känns faktiskt mer lockande..

Resa med eller utan barn?

Jag tror jag svarar utan. Har just varit en vecka i Portugal, med barn. Bra erfarenhet men jag tror vi väntar med nästa utlandsresa till han är runt 5. Han är en ängel vår Leon, snäll och go och glad. Han kan sitta i sin vagn i timmar, sova eller sitta vaken och titta runt. Han somnade jättebra på kvällarna och sov till morgonkvisten, mycket bättre än han sover hemma. Vad är då problemet? Problemet beror på föräldrarnas resebehov. Vill man leka med och passa barn hela dagarna och om man ser resan som barnens, ja då är allt frid och fröjd. Men är man som jag och min partner vill man gärna kunna njuta och släppa den hundraprocentiga passningen då och då för att känna att det är semester. Tack vare att vi var på besök hos min bror och hans fru Andrea så han vi fått vad vi önskat. De har varit barnvakt en stund nästan varje dag så att vi kunnat gå ner till havsuteserveringarna och tagit oss några öl och njutit av både sol värme och varandra. GULD VÄRT! I och med detta har det varit ett nöje att ha med Leon på övriga utflykter och aktiviteter. Han har varit med på Lissabons gator, restaurangbesök, poolhäng och allt annat vi gjort. Vi är otroligt nöjda med vår resa men vore det inte för Henrik och Andrea så hade vi varit sjukt slitna nu och aldrig mer velat ha med barn utomlands.