Ont i mammahjärtat

Leon dreglar rätt mycket, har gjort det typ halva sitt liv. Vet inte om det beror på tänder, om det är väldigt vanligt eller om det bara är hans grej. Hoppas inte på det sista. Nån gång i förra veckan dreglade han tydligen något hans hud är känslig för. Han blev helt röd under munnen och i en form av dregel. Alltså inte bara under munnen utan även som en rand ner. Inte så snyggt men det går bort inom några dagar tänkte jag. Dagarna gick det försvann inte, varken mer eller mindre. Jag tittade lite närmare på det och såg att det var bara på ett ställe det var torrt och fnasigt, resten var helt slätt och en tanke slog mig; tänk om han har fått en hudförändring, att det aldrig kommer gå bort! Tanken var till en början bara en tanke, men ju mer jag tänkte på det desto oroligare blev jag. Jag tänkte att tänk om det är bestående och kommer sitta i för alltid. Klasskompisarna kommer reta honom, Leon det ser ut som du dreglar, kolla Leon dreglar! Leon blir mobbad, har inga kompisar, får inga tjejer. Den enda tjejen som vill ha honom är en tjej som inte får någon annan kille, en tjej som är lika ensam som Leon, mobbad och lessen. Fan vad ont det gör i mitt hjärta när jag tänker så och ju mer jag tänker på det ju ondare gör det. Detta får inte vara fallet!!

Jag ringer vårdcentralen, får en tid, kommer dit och visar upp min sons lilla hudförändring. Jag säger att jag funderar på om det verkligen kommer gå bort, om huden har missfärgats för alltid. Näää, det där är början på eksem, sånt börjar med att bli rött, sen torrt, sen sårigt. Jag frågade flera gånger för att få henne tänka på ett annat sätt, men hon var helt fast vid sitt diagnosställande, det går bort försäkrade hon mig om.

Tack för detta. En sten släppte från mitt hjärta och jag kunde fortsätta min dag normalt utan att hela tiden ha Leons stackars haka på hjärnan samt en ständig oro i kroppen. Nu har jag känt på hur det är att på riktigt oroa sig för sitt barn. Det gör ont.

Jag älskar min son över allt på denna jord!

Jag har fuskat

Jag skulle ju inte dricka kaffe. Jag klarade en timme sen tog jag en halv kopp. Idag en hel kopp och magen gjorde uppror. Nu är det slut på kaffe. En vecka ska jag klara. MÅSTE få magen frisk. Lycka till mig och min mage! Hej då kaffe :(

Imorgon blir det mest öl dock. Jag och min fina partner ska åka bort, Leon stannar hemma med farmor och farfar. Jag och A ska dricka öl, grilla och njuta av varandra. Endast varandra. Inga barn, inga hundar, inga kompisar, ingen tv, inga måsten. Bara varandra, ett slott och en bed and breakfast.

Trevlig helg mina (få men uppskattade) läsare!

Tränar på att vara långsam

Har nog fattat vad mitt fel är; jag är alldeles för snabb! För snabb för mitt eget bästa. Allt ska gå i ultrarapid, ska blir klart fort som fan och jag kan inte vänta en sekund för länge på nånting. Det är inte bra för hjärtat så nu ska jag träna på att vara långsam. Diska och plocka undan i slow motion, förflytta mig långsamt, duscha långsamt, städa långsamt, äta långsamt, gå ut med hund utan att skynda in OCH SÅ VIDARE!

Varför ha så j-vla bråttom?? Jag hinner! Jag hinner inte andas, så jag får ont i bröstet. Magkatarr. Grått hår? Nä inte än..

Det roliga är att det jag gör med Leon gör jag i lugn takt, som att mata, leka, natta och byta blöja. Men jag verkar inte fatta att även jag kräver lugn för att må bra. Men nu så. Här kommer nya Helena. Helena the slowie.

Saknar mitt kaffe

Kaffe på morgonen är ett nödvändigt ont. Det är GOTT och ger mig en start på dagen. Men jag tänkte att nu får det vara slut på magkatarren, ska testa att utesluta kaffet och se om jag slipper attackerna. Men fy faaaaan va jag saknar mitt kaffe! Min frukost ska avslutas med kaffe, men nej, inte idag. Abstinens!

Inte Hovsta

Nu har vi varit på visning. Två fräscha bostadsrätter skulle vi kolla på, två potentiella mellanboenden med 4 rum och uteplats. Men fy satan va lång en mil kändes helt plötsligt. En mil norr om city ligger Hovsta, men kändes som fem. Vi kollade på bara på ena huset. Hade det legat närmre hade vi nog varit seriöst sugna på det, men nej, jag vill inte bo på landet. Då vet vi det.

Idag var mamma och Lasse här och vi överraskade Andreas med lite födelsedagsfirning, han fyller på söndag. En cykel blev presenten. Äntligen får jag ha min i fred och i sommar ska vi ut på familjeutflykter då Leon får sitta i sin nya cykelsadel/stol. Va mysigt!

Annars har jag nån j-vla magkatarr som inte blir bättre. Hur kan man ha stressmage när man inte stressar?? Visst har jag mycket i huvudet, men stressad känner jag mig inte. Jag gillar ju att ha mycket.. så länge det inte är svåra saker.. men min mage säger ifrån. Ta det lugnt! Idag var det så illa att jag trodde jag skulle kräkas, kände mig magsjuk. Men det gick som vanligt över till slut.. som tur ÄR! Fan jag måste nog börja jobba eller nåt. Göra mer. Nej, göra annat. Ja, göra mer än att bara vara mamma. Men jag mår skitbra för övrigt. I huvudet men inte i magen.

Men men, nu fokuserar vi på det som är bra. Då mår vi bra. Jag mår bra :)

Flera helger som denna tack!

Vilken underbar helg.. faktiskt den andra i rad. Bästa kompis Bettan och hennes Magnus och dotter Tuva på besök.

Sötaste Tuva

Vi började med lite lek i parken.



På fredagkvällen unnade jag och Bettan oss.. eller våra män unnade oss en after work och krogkväll på tumanhand. Längesen jag och B fick sån kvalitetstid. Vi började vid 16.00 på Strömpis uteservering, över ån och med solen gassandes. Nja det vara inte jättevarmt, men det var sol och god öl. Sen vidare till O´Learys aw, några glas rött och vår traditionella Ceasarsallad. Smaskens. Det var supertrevligt men klockan gick sakta. Den var bara 21 när vi kände oss nöjda. Vi som var redo för en natt i Örebros vimmel. Men mammor som vi är gick vi hem vid 21 och laddade för morgondagens familjeutflykt.

Härlig lördag väntade. Start med lunch på stan varefter vi köpte med oss jordgubbar till Stadsparken. Picknick på filten innan barn och män blev rastlösa, de gick och kollade på getterna och grisarna och tog en tur med tuff-tuff-tåget.







Kvällen spenderades hemma hos oss med mat, vin, öl, snax och melodifestival. Såg dock bara första halvan sen blev det visst läggdags. Det är inte riktigt som förr då man sov länge för att orka hela kvällen/natten. Nu sover man tidigt istället för att orka med tidiga morgnar och aktiva dagar. Inte mig emot, I love it! Kanske inte de dagar som börjar vid 5, men att roa sig på dagen istället för på nätterna passar mig bra. Kan jag ha blivit vuxen?


Jag tackar för en underbar helg och laddar nu inför nästa. Då ska jag och Andreas bo på Engsö slott, bland annat träffa spöken och äta hotellfrukost! Ännu en helg i min smak väntar :)

Mikropaus

Sen 5 i morse har jag varit i farten, Leon är numera en ännu värre morgonmänniska än tidigare.. Jag har frullat, rastat hund, matat liten kille, städat, mellanmålat, tränat core, lunchat, matat liten kille, varit på premiärhandling på Willys med Leon i kundvagn, rastat hund, plockat in varor och NU gick musten ur mig. Oj oj oj vad trött jag blev. Klockan är nästan 14 och jag behöver en paus. Har satt Leon i ett hav av leksaker så får vi se hur länge han klarar sig själv. Paus till mig. I alla fall en mikrosån..

PEPPAR PEPPAR

Vi har haft det så bra, Leon har aldrig varit sjuk. Lite snorig nån gång och lite host nån gång, men aldrig feber, aldrig magsjuk eller något annat. Förstår att det bara är en tidsfråga, men i vintras tycker jag det stod i varenda status att folks bebisar och barn var sjuka. Inte vår Leon :). PEPPAR PEPPAR! Vänta bara tills han börjar på dagis tänker nu någon, och ja, jag förstår att han kommer bli sjuk så småningom, men vi har haft det bra. Nio fina månader utan sjukdom. Tack för det!

Uttråkad

Idag vill jag göra något. Igår var en riktig tråkdag, jag orkade inte ens dra fram dammsugaren. Gjorde bara ingenting. Det var snö och regn, moln och grått, godissug och förlorad sömn. Men jag var inte trött, bara uttråkad, så uttråkad att jag inte ens orkade hitta på nåt. Började fundera på jobb, skulle behöva jobba lite, komma hemifrån, träffa vuxna människor, få en liten paus från min underbara son. Men det är en dålig tidpunkt. Sommaren närmar sig och då har jag planerat at vara ledig, bara njuta av vädret, vara på lite olika ställen; Linköping, Horndal, Stockholm, Portugal, Paris, så inget jobb då tack. Får vänta med att söka till hösten..

Idag är en annan dag, solen skiner för tillfället, jag känner mig pigg och på bra humör. Har lite småärenden att utföra; hämta pass, lämna tillbaka tröja, ringa vårdcentralen. Leons öga är helt rött sen igår morse. Ingen aning vad som hänt, men han verkar inte besväras av det själv. Måste kolla upp dock. Ja det var ju många ärenden.. måste komma på nåt mer. Baka lite kanske. Det är kul! Men baka vad? Kakor, bullar och bröd finns redan i frysen. Jag bakar men det är ingen som äter. Kom gärna på besök! Jag har fika! :)

Glömde tänka peppar peppar

Igår kväll när jag skulle sova tänkte jag tacksamt Va bra Leon sover numera, vaknar aldrig på natten utan att kunna somna om. Skönt, för jag är så trött och ska sova såå skönt inatt! Tji fick jag, glömde ju tänka peppar peppar. Han vaknade första gången 00.30. Var pigg och arg, ville inte somna om. Du får väl lite välling då (han äter inte på nätterna sen fyra månader tillbaka, endast tidig morgon).. sen somnade han om. 04.00 var det dags igen. Ännu piggare, ännu svagare vilja att somna om. Ät lite välling så att du blir nöjd och sov några timmar till. Han åt, somnade men vaknade igen 05.30. Då var det bara att stiga upp. Lustigt nog känner jag mig pigg, och som tur är fick jag frukost i världsklass då Andreas bakade hälsobröd igår kväll. Tack, det var fruktansvärt smakligt!

Sen måste jag berätta om min kusliga dröm inatt. Drömde att Leon ropade från sin säng, jag gick in och där var han i fullt sjå med att hoppa i sängen. Jag blev lite skraj eftersom Leon inte ens kryper och plötsligt kunde han hoppa i sängen. Jag fick honom iaf att somna om och nästa gång han ropade var han uppe och gick. Det här låter säkert som en rolig dröm, inte alls kuslig, men det var skitläskigt att han var så vuxen. Han betedde sig som att han var 5 år, men såg ut som han gör nu. Han var lite som bebisen i Stephen Kings skräckis... Jurtjyrkogården va? Jag var rädd för honom. Tack för att du väckte mig från denna mardröm min son!

Glesare inlägg

Är inte lika flitig som vanligt med mina inlägg. Det beror på att lilltrollet aldrig ligger/sitter still. Han försvinner snabbt som attan ur ögonvrån alternativt hittar på nåt bus. Jag kan alltså inte sitta still tillräckligt länge för att hinna uppdatera bloggen.

Några smakprov:

Dragit bort listen vid balkongdörren

Jag satt i soffan med datorn i knät när jag hörde krukan falla, jag bokstavligen flög upp, hoppade över ryggstödet på divanen och fångade den innan den ramlade i golvet. Leon stod och höll i ett av bladen med ett stort flin.


Snabbt som en vessla glider han ut på balkongen..

Har precis plaskat klart i Wilmas vattenskål

Möblerar om i diskmaskinen

Drar gärna ut sladden när jag ska baka

Så äntligen har jag fattat vad folk snackat om, att det inte är en lugn stund. Men jag tycker bara det är kul, kul att han rör sig, kul att han kan göra mer, kul att samspela med honom på en högre nivå. Visst skulle det var skönt om han satt still en stund, men som tur är sover han ju fortfarande två gånger per dag så att jag får tid att samla krafter, att greja utan att behöva ha ögon i nacken.

God tid att barnsäkra hemmet..
Lots of love