Idag var jag och lunchade med tre tjejer från min mammagrupp. Det var trevligt, men inte överdrivet. Ska man träffa dem bara för att? Bara för att man tillhör samma mammagrupp? Bara för att det är sånt man gör? Vi har inte mer gemensamt än att vi fick barn ungefär samtidigt. Jättebra att träffas för att hitta på grejer och att få dela sina upplevelser med någon som är i samma situation. Men om jag redan har någon eller några utvalda att dela dessa grejer med och inte har behov av flera, borde jag ändå träffa mammagruppen? Nu är vår mammagrupp så omaka och det här är första gången vi ses, mer än två och två. Två av de jag träffade idag har jag inget mer att prata om än barn. Den tredje har jag mycket att samtala med om och henne träffar jag cirka en gång per vecka ändå. Inte bara för att vi fick barn samtidigt utan för att vi har andra gemensamma intressen. Det ger mig nåt att träffa henne, en kompis helt enkelt.
Jag hade en bild av hur det skulle vara att vara mammaledig. Träffa gruppen på promenader, caféer, biografer, gå på babysång, babysim osv. Jätteroliga saker, men hur vanligt är det egentligen? Är det bara vår grupp som är tråkig? Träffas alla andra så mycket som jag har fått uppfattning om? Undrar det jag. Jag är i alla fall nöjd med min mammaledighet. Jag träffar de jag vill träffa och träffar inte de jag inte vill träffa. Går på lite babysim och är hemma och gör ingenting när jag känner för det. Känns som mammagrupper är överskattade, samtidigt som det är väldigt bra att de finns.
En fundering bara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar