Idag skulle jag vara duktig o trotsa kylan o gå en långpromme med Wilma. Klädde på mig dubbla brallor, massa tröjor, halsduk, vantar, mössa, varma strumpor i skorna och gav mig ut i 12 minusgraders kyla med skrutten. Hur egoistisk som helst! Wilma då?? Jag tror inte hon kan frysa eller? Har jag inte märkt att hon inte heller är så förtjust i att va ute längre än 10 minuter när det är sånt här väder? Närå, iväg på promme, Wilma kissar hundra gånger, fort som tusan, för hon vill inte vara stilla en sekund. Efter ca 20 minuter svänger jag av för att ta en lite kortare väg än tänkt.. men vart hamnar jag?? Det finns bara en väg och den bara fortsätter bortåt, finns inga genvägar. Wilma drar och jag blir arg, hon har så bråttom. Till slut korsas vägen av den som leder hem, men det är långt kvar. Wilma drar, jag försöker få henne att gå fot. När jag säger "vänta" stannar hon o skakar som aldrig förr. Okej skrutt, vi joggar lite.
Prommen blir totalt 80 minuter lång. Väl hemma skakar Wilma ännu mer, hon har frost runt nosen och hennes tuttar är alldeles rödrosa. Jag vårdar henne som mitt barn. Nu blir det till att handla kläder åt lillgumman.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar