söndag 20 maj 2012

Frukost allena

För en timme sen (6.30) lämnade Andreas hemmet för en vecka på Kreta. Igår kom mamma och hämtade Leon för att jag skulle jobba hela helgen. Det innebär att jag nu, söndag morgon, sitter ensam vid frukostbordet. Konstig känsla. Skönt men tomt. Ingen som häller ut mjölken, kastar osten på golvet eller vägrar sitta ner på stolen. Ingen gosig liten kille som vill sitta och mysa med sin mamma när han ätit klart.

Det är galet hur mycket man kan älska en annan person. Trots att det är superskönt att ha lite ensamtid så saknar jag mitt lilla hjärta. Han är det bästa som någonsin hänt mig, det bästa som finns på denna jord. Kärleken är obeskrivlig! Han är verkligen mitt hjärta, utan honom kan jag inte leva. Älskade älskade Leon!!


Sen till min andra kärlek, Andreas. Ja han åker till Kreta idag på 30-årsresa. Han och tre andra grabbar. Folk har frågat mig hur jag vågar släppa iväg honom. Varför skulle jag inte göra det?? Skulle han vara otrogen, tror ni? Lever ni själva i ett förhållande där ni inte litar på varandra? Vad är det för grunder att bygga ett förhållande på? Själv litar jag på Andreas till hundra procent. Ni kanske tycker jag är naiv, men jag gör det. Andreas är värd sin resa, han fyller 30, jobbar hårt i veckorna och är pappa resten av tiden. Man behöver ett avbrott, få komma iväg och vara något annat än en arbetande småbarnsfar hela tiden. Nu kan han komma ifrån vardagen en stund och bara ha det skönt. Njuta av ölen och solen utan plikter. Snart blir nämligen livet ännu mer fyllt av sysslor då vår lilla sessa tittar ut. Två månader kvar bara! Så, trevlig resa älskling!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar