Att vara mamma är fantastiskt. Det har varit det sen den dagen då Leontrollet kom ut från magen min. Men mammalivet förändras hela tiden och jag måste säga att så kul, härligt och underbart som det är nu har det aldrig varit. Sen Leon började gå har han förändrats. Han är mer självständig, leker mera själv och gnäller mycket mindre. Perioden mellan 8 och 11-12 månader var mindre kul. Självklart var det supermysigt då med men inte hela tiden. Leon sov sämre både dag- och nattetid och han var rätt gnällig på kvällarna, mellan 17 och 19. Han var väl inne i någon slags separationsfas kombinerad med begränsad framkomlighet. Han började åla och sen krypa men han tyckte nog att det inte var tillräckligt, han ville upp och se mer. Därför klängde han ofta på mig, drog i mina ben och byxor och ville helst bli buren. Jag hade svårt att laga mat, städa, läsa tidningen, kolla datorn, ja allt som vuxna människor gör typ dagligen. Han ville vara med hela tiden. Men nu, det är sådan skillnad! Nu är det riktigt mysigt att vara mamma! Han klarar sig själv rätt bra, är pigg och glad, och de stunder jag leker med honom är roliga istället för jobbiga och krävande.
De senaste två morgnarna har vi även kunnat ligga kvar i sängen en stund innan vi gått upp. Leon brukar vakna någon gång under natten och då får han komma in till oss och sova resten av natten. Fram till nu har man varit tvungen att gå upp så fort han vaknar för att han slänger sig fram och tillbaka i sängen och kan trilla ner vilken sekund som helst. Men nu har han lite mer koll på sängslutet, tar sig ner själv och kan gå in till sitt rum och komma tillbaka. han behöver inte pass precis hela tiden.
Och för att inte tala om att gå ut. Nu när han kan gå är det ju riktigt kul att leka ute. Förut var det gungan fyra minuter sen in igen, men nu kan han ju gå omkring och upptäcka världen för egen maskin vilket är superskoj!
Nu lite lek :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar